Italian High Renaissance Architect and Painter, 1444-1514 In the first decade of the 16th century Donato Bramante was the chief architect in Rome, which had just replaced Florence as the artistic capital of Europe because the patronage of Pope Julius II (reigned 1503-1513) attracted all the leading Italian artists to that city. It is particularly the triumvirate of artists - Michelangelo the sculptor and painter, Raphael the painter, and Bramante the architect - who dominated this period, usually called the High Renaissance, and whose influence overwhelmed the following generations. Donato di Pascuccio d'Antonio, called Bramante, was born in 1444 at Monte Asdruvaldo near Urbino. Nothing is known of the first 30 years of his life. During that period, however, the court of Federigo da Montefeltro at Urbino was a flourishing humanistic and cultural center, attended by artists such as Piero della Francesca, Melozzo da Forll, and Luciano Laurana, who probably influenced the young Bramante. The first notice of Bramante dates from 1477, when he decorated the facade of the Palazzo del Podestaat Bergamo with a frescoed frieze of philosophers.  Related Paintings of BRAMANTE :. | Man with a Broadsword dfg | Louis Stanislas Xavier, comte de Provence | Ancient copy of a miniature | Christ at the Column gfd | Moses saved from the waters, David Winckboons |
Related Artists:
Hendrick van Somer
Hendrick van Someren, or Somer (1615, Amsterdam - 1685, Amsterdam), was a Dutch Golden Age painter. According to Houbraken he was the son of the "van Zomeren" who took in the young Adriaen Brouwer after he fled Frans Hals' workshop to try his luck in Amsterdam. Houbraken claimed Henrik van Someren was a good painter of historical allegories, landscapes, and flower still lifes. According to the RKD no works survive in the styles Houbraken mentioned, only "hermits" in the style of Ribera. He was the son of the painter Barend van Someren and the grandson of Aert Mijtens. He was the pupil of Jusepe de Ribera and at least one of his works had a forged signature of Ribera.He is possibly the same painter sometimes referred to as Enrico Fiammingo.
Michel-Ange Houasse
1680-1730 French Michel Ange Houasse Gallery Son of Rene-Antoine Houasse. He trained in his father's circle, becoming familiar with the academic teaching methods then fashionable in France and also in Italy, where he went with his father. In 1706 he joined the Acad?mie Royale de Peinture et de Sculpture in Paris, obtaining the rank of Academician in 1707 with the painting Hercules and Lichas (Tours, Mus. B.-A.). In Rome he probably became acquainted with the Marquis d'Aubigny, secretary to the powerful Princess Orsini, who was close to Philip V of Spain. The Spanish King already had the painter Henri de Favanne in his service in Madrid; Michel-Ange was recommended for work at the Spanish court by Count Jean Orry (1652-1719), the King's French finance minister, and arrived there in 1715. He had contact with the French artists at court and married the daughter of the French architect Rene Carlier.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.